Hur ska jag någonsin kunna orka?
 
Det är frågan jag ställde mig för ett år sen.
 
För ett år sen var jag påväg upp från botten och kände då att jag hade fler steg att klara av. Jag hade i fyra år lidit av extrema migränproblem som gjorde mig extremt utmattad. Under våren hade jag kämpat för att bli frisk från mina problem och försökte få ork till studenten. 
 
I det här inlägget vill jag prata om att orka. Jag vet att man inte orkar varje dag och det är okej. Eller det är mer än okej. Vi kan inte köra på 110% dag ut och dag in. Då går vi in i väggen. Vi måste uppskatta dagarna vi inte orkar. Kroppen behöver även de dagarna, liggandes i sängen och äta en massa glass. 
 
Men vi behöver också de dagarna då vi kör på. Gör det som motiverar oss till att fortsätta, utvecklas och får mer kunskap. De är dessa dagar som läker mig, även de dagar jag ligger i sängen.
 
Jag kan säga att varje dag läker mig på ett och annat sätt. Oavsett om jag ligger sovandes i sängen en hel dag, gör det som är en vanlig dag för vilken person som helst eller att jag gör det jag älskar.  
 
På ett år har jag utvecklats så himla mycket. Jag var på botten, som jag skrev i början av detta inlägg. Då hade jag inget som motiverade mig och jag minns även att jag hade lite svårt att se mig utvecklas som person.
 
Men här sitter jag idag, skrivandes på min blogg, har en youtubekanal och pluggar för fulla muggar. Jag har hittat det som får mig att utvecklas som person. Det motiverar mig till att fortsätta! Att jag idag har hittat det gör mitt 19 åriga, uttmattade jag så lycklig. 
 
Men hur hittade jag det? - Jo, det ska jag svara på.
Jag visste att bloggen på ett eller annat sätt skulle hjälpa mig. Att skriva har alltid varit en bra medicin för min själ. Därför startade jag en helt ny blogg och började skriva om det som intresserar mig. Psykisk hälsa, tankar, vardag och annat. Jag känner att det är min grej!

Andra saken visste jag även var något jag skulle fortsätta med men visste inte hur. Det var att utveckla min kreativa sida. Men fotograferingen kände jag att jag inte kunde utveckla mer. Inte då kände jag. Därför valde jag youtube, rörlig bild. Något jag absolut inte kunde något om men som jag gärna ville veta mer om. Vilket även blev en räddning från när pluggandet kändes tugnt. 
 
Jag tror att man måste hitta de där små kornen inom sig när allt känns skit. De kornen kan få dig att orka igen eller bara att börja orka. Det behöver inte vara att du klarar av de största målen utan de små. Det hjälpte skrivandet och youtubeandet mig med. Tack. 
 
Jag tror även att det är viktigt att man går "inom" sig och tänker på vad man är intresserad av. Finns det på något sätt jag kan utveckla den tanken, idén eller liknande? Om det går. GÖR DET. Det kan bli ett mini-projekt för dig.
 
Nu vet jag inte om det är exakt såhär för alla. Jag hoppas denna texten motiverade dig som kanske inte har någon motivation alls eller har tok för mycket men vet inte vad en ska göra! Det kanske blev luddigt men jag hoppas verkligen att någon förstod vad jag menar. 
 
Tack återigen bloggandet och youtubeandet. Ni räddade mig. 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress