Jag vill hylla DIG
 
Tjejer. Fyfan vad vi är bra. Vi är bra på det sättet att vi kämpar för det vi vill och gör det på vårat vis. Det finns så många som definera sig som tjejer som inte enbart kämpar för sina egna rättigheter men även för de som inte ser sig som tjej. Det finns människor som kämpar för att bli framgångsrik och visa att det går i detta samhället. 
 
Jag skulle kunna rabbla upp en hel del saker som vi tjejer är så himla bra på men jag tror ni vet allt det vid deta lget. Jag kommer hylla, som många andra redan gjort på deras sociala medier, för jag vill. För att jag kan och jag vill hylla mina systrar. 
 
Clara Henry är den första jag vill hylla. Hon sjöng till tjejer som satt i soffan och hoppades för en bättre framtid. Det kan ni se i klippet nedan. Det är inte enbart det hon har gjort utan hon har tampodden där hon snackar om mens, sexualiteter, sexism etc etc. För att toppa allt har hon ju också skrivit en bok om mens som är tabulagt, vilket det inte ska vara. Tack Clara för att DU gör det bättre för oss.
 
Nästa person jag vill hylla är Elin Kero. Eftersom jag är intresserad av foto och läst mycket om det vet jag att det är en mansdominerande värld. (läs som exempel i länken nedan) Men Elin kör på sin grej och det visar ju sig att det fungerar! Hon har ju egen serie, jobbar på indiska som fotograf och är bara så inspirerande. Tack Elin för att DU gör det bättre för oss.
 
En till person jag ska hylla är min mamma. Min mamma är den bästa och visar att bara man har en positiv inställning till saker och ting så går det. Sen också att om man bara ger sig fan på att göra saker så går det. Do what you can't är lite vad mamma skulle kunna säga till mig när jag inte orkar. Hon är så inspirerande. Tack mamma för att DU gör det bättre för oss.
 
Sist men inte minst vill jag hylla dig som är hen eller tjej som kämpar för en bättre värld. För att du kämpar för en värld där det ska bli mer jämnställt, mer rättvisa, mindre sexism och mindre av allt på alla de andra plan som påverkar oss tjejer negativt. Tack för att DU kämpar, sprider glädje, gråter, är arg, med och utan mensvärk och ja allt som gör det lättare för oss tjejer. TACK för att NI gör det bättre för oss. Utan er vore vi inte där vi är idag.
 
Tack. Låt oss göra hylla och uppskatta varandra mer än en gång per år. 
 
Jag har funderat på vad jag verkligen ska skriva om här på min blogg. Jag kommer ju fortsätta med foto och göra lite fotorelaterade inlägg där ni får följa mig genom min utveckling. Men finns det något speciellt ni skulle vilja läsa? Mina bästa tips till självporträtt kanske?
 
Eller mer personliga inlägg om mina tankar? Framtiden och annat liknande som jag funderar över? Det finns en hel del jag skulle kunna skriva om. Jag har lite planerat men måste bara utveckla mina tankar lite mer om vad min blogg ska handla om mer exakt. Därför vill jag gärna att ni säger vad ni vill se just här på min blogg.
 
 
Hur ska jag någonsin kunna orka?
 
Det är frågan jag ställde mig för ett år sen.
 
För ett år sen var jag påväg upp från botten och kände då att jag hade fler steg att klara av. Jag hade i fyra år lidit av extrema migränproblem som gjorde mig extremt utmattad. Under våren hade jag kämpat för att bli frisk från mina problem och försökte få ork till studenten. 
 
I det här inlägget vill jag prata om att orka. Jag vet att man inte orkar varje dag och det är okej. Eller det är mer än okej. Vi kan inte köra på 110% dag ut och dag in. Då går vi in i väggen. Vi måste uppskatta dagarna vi inte orkar. Kroppen behöver även de dagarna, liggandes i sängen och äta en massa glass. 
 
Men vi behöver också de dagarna då vi kör på. Gör det som motiverar oss till att fortsätta, utvecklas och får mer kunskap. De är dessa dagar som läker mig, även de dagar jag ligger i sängen.
 
Jag kan säga att varje dag läker mig på ett och annat sätt. Oavsett om jag ligger sovandes i sängen en hel dag, gör det som är en vanlig dag för vilken person som helst eller att jag gör det jag älskar.  
 
På ett år har jag utvecklats så himla mycket. Jag var på botten, som jag skrev i början av detta inlägg. Då hade jag inget som motiverade mig och jag minns även att jag hade lite svårt att se mig utvecklas som person.
 
Men här sitter jag idag, skrivandes på min blogg, har en youtubekanal och pluggar för fulla muggar. Jag har hittat det som får mig att utvecklas som person. Det motiverar mig till att fortsätta! Att jag idag har hittat det gör mitt 19 åriga, uttmattade jag så lycklig. 
 
Men hur hittade jag det? - Jo, det ska jag svara på.
Jag visste att bloggen på ett eller annat sätt skulle hjälpa mig. Att skriva har alltid varit en bra medicin för min själ. Därför startade jag en helt ny blogg och började skriva om det som intresserar mig. Psykisk hälsa, tankar, vardag och annat. Jag känner att det är min grej!

Andra saken visste jag även var något jag skulle fortsätta med men visste inte hur. Det var att utveckla min kreativa sida. Men fotograferingen kände jag att jag inte kunde utveckla mer. Inte då kände jag. Därför valde jag youtube, rörlig bild. Något jag absolut inte kunde något om men som jag gärna ville veta mer om. Vilket även blev en räddning från när pluggandet kändes tugnt. 
 
Jag tror att man måste hitta de där små kornen inom sig när allt känns skit. De kornen kan få dig att orka igen eller bara att börja orka. Det behöver inte vara att du klarar av de största målen utan de små. Det hjälpte skrivandet och youtubeandet mig med. Tack. 
 
Jag tror även att det är viktigt att man går "inom" sig och tänker på vad man är intresserad av. Finns det på något sätt jag kan utveckla den tanken, idén eller liknande? Om det går. GÖR DET. Det kan bli ett mini-projekt för dig.
 
Nu vet jag inte om det är exakt såhär för alla. Jag hoppas denna texten motiverade dig som kanske inte har någon motivation alls eller har tok för mycket men vet inte vad en ska göra! Det kanske blev luddigt men jag hoppas verkligen att någon förstod vad jag menar. 
 
Tack återigen bloggandet och youtubeandet. Ni räddade mig.